Fredagsfräckisar är livet

Med bara timmar kvar till avresan mot Luleå och senare mot Bulgarien med flyg så bestämmer jag mig för att nu kasta upp en sista blogg innan avresa. Jag sitter här och blickar ut över den här bergsstaden och försöker för mitt liv förstå hur jag någonsin har kunnat bo här, med denna utsikt. Min kusin sa precis "Vad grönt det är ute". Jaa, det är väl kanske så man tänker när man bor i Kiruna. Man tvingas tänka lite mer optimistiskt än i övriga Sverige eftersom man inte riktigt inser hur rutten den här stan är. Det enda som är bättre i den här stan i jämförelse med många andra städer så luktar inte den här stan ruttet. Piteå däremot är en utmärkt stad att ta som exempel nu, eftersom på denna jord kan det inte finnas många städer som luktar lika illa som Piteå. Så kära vänner, besök inte Piteå om ni tycker det stinker när ni precis har släppt en fjärt!

Bulgarien då, vad kan man tro om det. Jag har nog lite förutfattade meningar om att det kommer vara värsta sovjetstaten. Men som tur är så vet ju alla att sovjet inte finns kvar, och den sista sovjetstaten är väl allmän kännedom Norge.
En annan sak jag har hört är att de inte snackar Engelska, utan istället pratar man Bulgariaska, Grekiska & Turkiska i de södra delarna, Tyska m.m. Alltså är det bara att slipa på tyskakunskaperna på flyget ner. Hur nu det ska gå till eftersom att jag inte har någon reskamrat att slipa på tyskakunskaperna med - undantaget farfar som kan nån form av egenbyggd tyska (?). Men ibland tror jag även att han kan riktig tyska, för han kan rätt mycket om man bara frågar honom.

Nog skrivet nu, endast 2 timmar kvar tills vi åker, roligt roligt. Eller som en tornedalning skulle ha sagt  "va' roåligt". Det är ett jävla knasigt folkslag det där. Nån som håller med?

Ha det bäst tills vi hörs nästa gång, kanske blir något inlägg från Bulgarien, blir åtminstone några inlägg efter Bulgarien!